Persisk tar ET-202

• Instrumentbyggare: Afshari
• Korpus: mullbärsträ
• Hals: mullbärsträ
• Greppbräda: ben
• Stämskruvar: valnöt

Levereras med:

• Hårt fodral 
• Mezrab (plektrum) 
• Extra strängar

Om tar: 

Tar är ett långhalsat stränginstrument som används i Iran, Azerbajdzjan, Georgien, Armenien och delvis i Turkiet. Ordet betyder ”sträng” på persiska. Den som spelar tar kallas tarist. Instrumentet har ett tonomfång på två och en halv oktav. Det togs upp på UNESCO:s världsarvslista för 8 år sedan.

Instrumentet består av tre delar, och tre olika träslag används vid tillverkningen. Korpusen består av två skålar av olika storlek och görs oftast av mullbärsträ. Mullbärsträ används för att förhindra sprickor när korpusen urholkas och för att ge en vackrare klang. Halsen görs vanligtvis av hårdare träslag som valnöt. Till huvudet används hasselträ.

Persisk tar delas in i fyra typer: solotar, 86-89 cm lång, orkestertar, 83-86 cm lång, elevtar, 72-76 cm lång, samt cura-tar.

Persisk tar kan stämmas på olika sätt. Vissa stämningar är dock att föredra framför andra för särskilda dastgah. Tarens omfång är nästan två och en halv oktav. Greppbrädan har tjugofem till tjugoåtta justerbara tarmband. Banden markerar tonernas placering och är gjorda av fårtarm. Persisk tar spelas med ett plektrum som vanligtvis är av mässing och 3 cm långt. Halva plektrumet är täckt med vax så att spelaren lätt kan hålla det. På senare tid har även plektrum av plast börjat tillverkas.

Även om den persiska tarens klang påminner om mandolin, cümbüş och bouzouki har den en annan spelteknik och repertoar.

Persisk tar.